Hela regnbågsskalan

Det är vanligt att man av allehanda anledningar måste kryssa i sin bakgrund, eller ras, som man fortfarande säger här, när blanketter fylls in. Irriterande, bakåtsträvande och olustigt tycker jag, som anser att det räcker med att man är människa. Är inte raser mer tillägnat hundar och andra djur? I alla fall, i Sydafrika är man antingen svart, vit, färgad, indisk eller övrigt om man inte passar in någonstans. Vad det gäller sådant här hörde jag nyligen att jag är färgblind, alltså inte uppmärksammar hudfärg alls. Det tar jag som en komplimang.

Segregation är fortfarande tydlig i vissa områden, medan andra är en härlig mix av hela regnbågsskalan och lite till, om man ska räkna in oss de utländska. Varför blanda in regnbågen här kan tyckas, men landet har kallats Regnbågsnationen ända sedan Desmond Tutu talade om det nya Sydafrika efter apartheid för 25 år sedan. Strosar vi runt mitt kvarter så kan en salig blandning av kulturer och traditioner ses, om än bara en liten glimt. Det kan vara traditionellt klädda grannar på väg till ett bröllop, doften av mat som lagas, musik från en bil som kör förbi, eller som sist då en familj i vackert färgglada saris utförde någon slags eldritual i sin trädgård. Minst sagt berikande. Det var nog så här det nya Sydafrika var ämnat att bli.