Utmaning på riktigt

Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Är det inte just så vi vill leva, innerst inne? Är det inte precis detta vi alla behöver öva på och bli bättre på? Lyckas jag med det mesta under dagen, är det alltid något som faller tillslut. Känns det igen?

För något år sedan fick vi en riktigt svår utmaning på jobbet. Fasta, alltså gör inte, från något du skulle vilja ändra hos dig själv. Jag tog utmaningen på allvar och under en vecka skulle jag undvika att klaga. Jag var inte tillåten att klaga en enda gång! Vet ni hur komplicerat det är? Jag fick ofta bita mig i tungan och blev otroligt uppmärksammad över alla de gånger ett klagomål vanligtvis skulle kommit ut ur munnen? Klagande är absolut närbesläktat med självbehärskning, med tålamod, med frid, med ... faktiskt med det mesta nämnt ovan.

Så vad är det jag talar om egentligen? Jo, andens frukter som nämns i Bibeln. I söndagsskolan i morses talades det om just detta och hur den första “frukten” kärlek är fröet som får alla de andra frukterna att växa. Utan kärlek är det mer eller mindre hopplöst att ens försöka öva på det andra. Men med kärlek till andra, till sig själv och till Gud, så kommer det andra om vi bara vill, försöker och tränar vidare. Om bara vi, där vi befinner oss under dagarna, skulle tänka mer på hur vi agerar, vad vi säger och hur vi tänker och sedan göra något åt det, så skulle iallafall våra sammanhang bli bättre. Vi skulle möta omvärlden med nya ögon!