Yes, yes, yes!!!

Yes, yes, yes!!! Det är väl lite så jag känner nu. Glad, tacksam och nästan lite upprymd. Det händer saker och ting. Inte utan hårt arbete bakom, men ändå. Igår flyttade en av knattarna till sin egna, speciellt utsedda familj. Åh, vad han kommer bli älskad! Den lille och hans nya föräldrar passar så otroligt bra ihop, vilket inte bara är något vi ser för att vi vill, utan för att det märks och känns. Idag träffade en annan liten en den familj han så småningom kommer kalla sin egen för allra första gången. De där spända förväntningarna fanns där, tankarna om framtiden och livet med barnet.  Småttingen som inte sa något alls, men ville sitta i knät hos sin nya mamma.  Yes!! Kan man vara något annat än glad?