I am somebody
De såg så glada och stolta ut när de högt, klart och helt utantill
framförde dikten till åskadarna. Gruppen av förskolebarn fick mina ögon att
tåras. De kom in och försvann ut lika fort igen när de var klara. Vilka juveler
och vilket budskap de framförde sen. Reverend William H. Borders dikt från 50-talets USA,
som är lika högaktuell än idag.
I am
Somebody!
I am Somebody!
I may be poor,
But I am Somebody.
I may be young,
But I am Somebody.
I may be on welfare,
But I am Somebody.
I may be small,
But I am Somebody.
I may have made mistakes,
But I am Somebody.
My clothes are different,
My face is different,
My hair is different,
But I am Somebody.
I am black,
Brown, or white.
I speak a different language
But I must be respected,
Protected,
Never rejected.
I am God’s child!
I am Somebody!
I may be poor,
But I am Somebody.
I may be young,
But I am Somebody.
I may be on welfare,
But I am Somebody.
I may be small,
But I am Somebody.
I may have made mistakes,
But I am Somebody.
My clothes are different,
My face is different,
My hair is different,
But I am Somebody.
I am black,
Brown, or white.
I speak a different language
But I must be respected,
Protected,
Never rejected.
I am God’s child!
Det var barn – föräldra dag för årsklass
1 i en av byskolorna och vi var inbjudna att medverka. Jag är full av beundran
av läraren, som även är en gammal kollega till oss, som på eget bevåg skapar
något viktigt och stort för sina elever. Hon hade upptäckt att många föräldrar,
eller mor/farföräldrar som många barn
lever med, inte tar ett riktigt ansvar då det gäller barnens skolgång. Visst
tycker de att utbildning är viktigt, men de har inte visat något vidare engagemang.
Så, nu bjöds det in till en annorlunda skoldag för att göra något åt saken.
Barn och föräldrar fick göra olika
skolaktiviteter tillsammans och vi som nu var utöver lärarna ägnade oss mer åt
de flickor och pojkar, vars föräldrar inte kom. När det var vår tur satsade vi
som vanligt på barns säkerthet. Sånger, ramsor och ett dramatiskt drama om
känslor varvades med skratt, nyfikna blickar, ett viktigt budskap om att “I am
the boss of my body”, att vi har rätt att säga STOPP och annat smått och gott
som barn och föräldrar bör veta för att aktivt kunna skapa ett tryggare
samhälle. Läraren var inte nöjd här, utan hade planerat skattjakt och lekar som
barn och vuxna gjorde tillsammans. Allt för att skapa anknytning,
sammanhållning och minnen. Och, förhoppningsvis en vilja hos föräldrarna att
engagera sig mer i sina barn och att få andra mammor och pappor med sig.
Kommentarer
Skicka en kommentar