Jag var där

Sport har, som jag nämnt några gånger tidigare, aldrig varit ett stort intresse för mig. Jag gillar att röra på mig ute i det fria, men “riktiga” sporter är inte riktigt min grej. Eller, är det egentligen lagsporter? Jag får nog fundra lite på det där. Men, nu när det finns en sportig kille i huset, som även visat sig vara riktigt duktig på det mesta, så måste man ju som en bra låtsasmoster ändra sina vanor lite grand.

Cricket är en av alla sporter det handlar om för tillfället. Visst har jag vetat vad det är, men inte riktigt vad det handlar om. Det har ju sett ut som en avancerad och väldigt långvarig variant av brännboll. Men, så är det ju inte riktigt har jag upptäckt. B är en av dem från de lokala skolorna som har blivit utvald till laget med spelare under 11 år i området, så nu börjar även jag få upp ögonen för det här med cricket. 

För inte alls så länge sedan var det turnering helgen lång i storstaden. Så, mamman och jag tog bilen och närvarade under två av de tre dagarna. Vi hann inte fram till starten av, för oss, första matchen. Inte för att vi egentligen var sena, men för att vi råkade hamna i stöket efter en olycka på vägen. Men, vi hamnade tillslut där vi skulle. Hur spännande det än var, så kunde jag efter en lång arbetsvecka knappt hindra ögonlocken från att ständigt falla ner. Men, jag var där! Match nummer två gick bättre. Nu var jag inte ens trött efter att fått lite mat i magen. Om ni vill veta, så gav dagen inga vinster. 

Nästa dag var match nummer tre för oss, men match nummer fem för de trötta spelarna. En annan plan och vi kunde förmånligt nog sitta närmare spelarna. Nu förstod jag spelet lite bättre, iallafall jämfört med dagen innan. Äntligen vann vårt lag och jag gick runt och fotade i blåsten. Turneringens sista match kunde gått oss helt förbi, för återigen var det en ny plan och vi var plötsligt vilse. Vi hamnade på en skola, där parkeringsvakten ledde oss till en indisk familjemiddag i ett av klassrummen, och inte alls till cricketplanen. Vi var varmt välkomna att spendera eftermiddagen med dem, men det var ju inte därför vi var där. När vi äntligen hittat fram hade min sportkoncentration försvunnit. Boken kom fram. De andra åskådarna var med ens roligare att beskåda än planen med dess aktiviteter. Jag var nog inte ensam om detta, för nog såg det ut som att de flesta andra stirrade i tomma intet, pratade med andra, lekte med telefoner och gick fram och tillbaka. Mycket mer än tidigare. Men, B och hans lag vann igen! Bra jobbat, killar!

Jag kanske aldrig kommer att bli någon riktig cricketfantast, men nog kommer jag alltid stödja det lag B spelar för. Vilken sport det än kan tänkas vara.