Aldrig försent

Vi sitter där vid köksbordet. Orden flyter på utan hesitation. Den nästan 80-åriga kvinnan berättar om sin bakgrund för mig. Hon var adopterad som liten och vet fortfarande inte vilka hennes föräldrar var eller var hon kommer ifrån. Hon hade det ganska bra genom livet, även om hon stött på vissa svårigheter, precis som vi alla nu och då. Kvinnan hade inte tänkt något nämnvärt på sin allra första tid på jorden, men fortsätter tala om hur allt plötsligt vände för bara några år sedan. Hon hade börjat grubbla. Hon hade plötsligt känt sig arg och ville ha svar på de frågor hon inte haft innan. Varför hade just hon blivit övergiven? 

Idag har kvinnan kunnat berarbeta sin alldeles egna situation. Genom kyrkan har hon fått hjälp med att reda ut sina tankar och kunnat acceptera det som inte kan göras ogjort. Hon talar om för mig att hon till och med vågat berätta om sitt liv på en kvinnokonferens med flera hundra deltagare. Kvinnans hälsning till omvärlden är idag att erfarenheter inte kommer försvinna. Saker kan gömmas, men inte helt glömmas och att det är nödvändigt att bearbeta det som påverkar oss negativt. Och, visst håller jag med om allt detta, men djupt där inne hade jag hoppats att för någon i hennes ålder livets vägar ändå skulle ha jämnast ut, och att hon skulle ha sluppit detta hårda arbete mot helande. Men, så var det inte. Istället valde hon att ta sig ur ilskan och lärde sig att leva vidare, nöjd med att hon aldrig någonsin kommer få svar på sina frågor. 

När jag åker där ifrån känner jag mig hoppfull. Hon är ett bevis på att det aldrig är för sent. Vad det än handlar om, så finns det ett chans till förändring.