Lockdown - det här är på allvar

Den här morgonen vaknade vi till inte bara en ny dag, men till lockdown. Alltså, utegångsförbud. Redan i måndags annonserades nyheten, vilket inte var en överraskning. Covid 19 ska bekämpas och eftersom inte alla tagit viruset på allvar, så är det så här det ska vara de närmsta 21 dagarna. Åtminstone. I andra länder som stängts ner, som det nog ändå kan kallas, så får man motionera ute i det fria, men inte här. Vad vi får är att handla mat, besöka apotek och sjukvård om det behövs. Inget mer. Självklart måste vissa yrken arbeta, men de är relativt få. Så, hur ska det kontrolleras kanske ni tänker? Jo, med polis och soldater från sydafrikanska arme'n. Om man är någonstans man inte ska, så riskeras böter eller en månads fängelse. Det här är på allvar.

I en konversation med en kollega, så berättade hon att minnen från apartheidtiden slog till som en blixt, medan min holländska låtsassyster tänkte på andra världskriget. Jag var blank, hade inget att relatera till.  

På centret måste allt fortsätta som vanligt, eller så normalt det går. Barnen måste ju tas om hand, bli stimulerade, äta och ha rena kläder. Så visst har vi personal som jobbar. Men, de av oss som kan arbetar hemifrån. Andra är bara hemma. All personal har fått ett brev som intygar att de har tilllåtelse att jobba om polis eller soldat skulle fråga på väg till eller från centret.

Själv, tar jag det med gott mod. Jag har inga som helst problem med att vara hemma. Vår lilla trädgård är en välsignelse och kommer nog utnyttjas mer än vanligt. Jag är mer orolig för de i kåkstäderna och de mer fattiga på landsbygden. De som bor tätt, tätt tillsammans på liten yta. Kommer viruset dit sprids det som en löpeld.  Jag oroar mig för de barn som antagligen får sitt enda mål mat av likvärdigt soppkök i skolan, och nu inte har tillgång till det. De barn som i vanliga fall är misskötta och behandlas illa på allahanda sätt, men nu är instängda med förövare utan att få gå någonstans. De barn vars föräldrar måste arbeta och som lämnas kvar ensamma hemma. Snälla, du som ber, be för Sydafrika under den här tiden. Vi behöver det.