Är allt till belåtenhet?

Servitörerna på restaurangerna är drillade att komma till gästerna vid bordet för att fråga “är allt till belåtenhet?“ “Smakar det bra?” “Vill ni beställa något mer?” Gång efter gång kommer de. Det är inte många sekunder min tomma tallrik står kvar framför mig, ibland har den sista tuggan knappt hunnit sväljas. Betalning sker vid bordet och tillsammans med notan kommer det obligatoriska godiset J!

I affärerna, då menar jag alla affärer, blir varorna nerpackade åt kunden. Det enda jag behöver göra är att betala och köra ut kundvagnen till parkeringen, där bilvakterna väntar på att ta över. De kör vagnen till bilen och lyfter de tunga kassarna in i bagaget.

På bensinstationerna tankas det åt mig. Jag behöver inte kolla oljan, vattnet eller däckens lufttryck. Är bilen smutsig åks det till en av de otaliga biltvättarna det går att välja på i närheten och betalar jag sedan omkring 50 kr får jag bilen tvättad, utanpå och inuti, samt polerad och sen är det bara att köra iväg i ett godisluktande åk med en liten trevlig hälsning som tack för att just jag har anlitat detta lilla företag.

Är man från självständigheternas land tog en del av denna kundservice tid att vänja sig vid, medan annat tacksamt välkomnades direkt. Men även denna lyx blir vardag och allt är sedan länge helt naturligt. Och ja, det krävs en större personalstyrka, men allt är helt annorlunda här. Lönerna är låga, servitörerna lever på dricksen, bilvakterna får betala en dagssumma för att vakta på parkeringsplatserna och tjänar sedan endast det folk känner för att ge dem, om något alls.

Det många glömmer är att även de som ger servicen också ibland borde få något tillbaka. Sura miner och likgiltighet är inte kul för någon. Det har aldrig kostat något att le och ge några vänliga ord.