Bara få finnas där
Den lilla söta flickan med den allvarliga blicken kom
till centret då hon var omkring ett år gammal. Mbali, som vi kan kalla henne,
bjöd inte in vem som helst till lek och det tog lång tid för andra att komma
henne nära. Precis som de flesta andra barn hos oss hade hon, så liten hon var,
redan ett förflutet som ingen kan avundas. Mbalis mamma hade övergett flickan
hos en granne, för att sedan fortsätta sitt kringflackande liv utan mål, precis
som att hennes dotter inte fanns och betydde något för henne. Grannen, som hade
nog med sitt, var inte villig att ta hand om den lilla, så det lokala
socialkontoret kopplades in och Mbali flyttade in på centret.
Med tiden började den speciella lilla tjejen mjukna och
lärde sig att ta för sig mer och mer och kunde slutligen börja lita på andra.
Tiden kom då socialarbetaren gjort vad hon kunnat och bestämde sig för att vi
kunde ge Mbali föräldrar där hon tryggt kunde få växa upp.
Mbali kunde snart flytta till sin nya familj och kunde
äntligen finna sin plats i tillvaron. Efter flera år fick vi plötsligt ett
telefonsamtal och det är Mbalis biologiska pappa på andra sidan tråden ...
Efter ytterligare kontakter och möten rullar en smått fantastisk fortsättning
fram med minst sagt tråkiga ingredienser. Flickans pappa hade under åren som
gott gång efter gång försökt få träffa sin lilla dotter, men hade aldrig lyckats
hitta henne. Han hade aldrig haft en stabil relation till mamman, men många
gånger kontaktat henne för att få träffa Mbali. Mamman hade många ursäkter ...”Nej, det går inte, hon är hos sin moster
den här månaden ...”,“...hon är med min kusin”, “ ... hon är sjuk”. Inte en
gång nämnde hon att flickan blivit omhändertagen av socialtjänsten. Men Mbalis
pappa gav inte upp och kunde så småningom följa ledtrådarna fram till oss.
Senast vi hörde något från Mbalis fostermamma, så
berättade hon att flickan och hennes riktiga pappa har regelbunden kontakt och
att de alla vädersätter den helt nya relationen högt. Pappan vill inte alls bryta
upp Mbalis liv och den tillhörighet hon har i den nya familjen, utan bara vara
en liten del av hennes liv. Bara få följa hennes uppväxt och finnas där för
henne när hon vill.
Vi kommer i kontakt med och arbetar med många olika slags
människoöden på jobbet. Vissa kommer finnas kvar i hjärtat för alltid.
(Alla de berättelser jag nämnt eller kommer nämna är på
något sätt ändrade, så att berörda personer inte ska kunna bli igenkända.)
Fortsätt att skriva, det är så intressant att höra om det fantastiska arbetet ni gör.
SvaraRaderaKul och intressant att läsa om dina upplevelser. Fantastiskt att få vara en del i arbetet kring att ge barnen en god framtid! Gud välsigne dej! Kram!
SvaraRaderaGlada för din blogg! :) Kram! <3
SvaraRadera/fam Götesson