Möten som etsats sig fast

Efter så många möten med barn på centret genom åren är det självklart att vissa barn etsats sig fast starkare i hjärtat än andra. En del minnen är tydligare och kommer oftare upp till ytan. Och det är inte alltid de stora och som gett mest uppståndelse, utan de med känsla och hjärta.

Den goe 12-årige pojken och hans bror, endast en baby, var hos oss under en period för flera år sen. Inte för att de blivit dåligt behandlade, men för att föräldrarna var svårt sjuka. Tyvärr fick pojkarna uppleva både mamma och pappa dö medan de var här, men det är inte det jag minns mest. Utan då storebror hade fått lite fickpengar av en släkting. Jag smälte då han berättade att han valde att använda pengarna för att köpa barnmat på burk till sin älskade lillebror, som han så ofta satt med i knät efter skolan. En 12-åring med mycket kärlek, men förmodligen också med en alltför stor ansvarskänsla.

De fyra syskonen, alla under skolåldern. Hemmet hade inte varit mycket av ett hem, vuxenansvaret var ytterst litet. Jag kommer alltid komma ihåg de två äldsta, så allvarliga och så duktiga. Duktiga för att de varit tvugna att agera vuxna för att överleva. Att se förvandlingen hos dem när de var på centret var stort! De blev barn igen, de skrattade, busade och lekte. Hela livet förändrades!

Den allt för energetiska flickan, som på kvällen då det var sängdags och hon hade kommit till ro, bad mig be till Gud att hennes mamma skulle ha det bra. Mamman som drack för mycket och var orsaken till att 8-åringen inte längre kunde bo kvar hemma.  Ett barns kärlek för en förälder är stark!

Minnen jag bevarar och som alltid kommer finnas med mig!