Nära och kära

Under loppet av en kort tid har kompisar, som alla flyttat långt bort, kommit tillbaka på besök. Vi har inte setts på länge,  våra liv har vecklats ut på olika sätt, men vad roligt det är att träffas på riktigt igen.

Man kan säga vad man vill om Facebook, men det är sannerligen ett enkelt sätt att hålla kontakt. Speciellt för en som bor tusentals mil från nära och kära. Vad lätt det är att “prata” med varandra, fälla en kommentar och få en liten inblick i vad som händer och sker i andras liv.

Tänker jag tillbaka så har många kompisar passerat genom åren. De man spenderat en hel del tid med och sen helt plötsligt har vägarna skiljts och vi har inte längre kontakt. De som var där under en kort period eller en lång. De som varit där, försvunnit och sen kommit tillbaka. Sen har vi de som alltid finns där, även om vi inte träffas ofta, så är allt naturligt och det är bara att starta där vi sist slutade.

Det finns några få, som är speciellt nära. De som har sett alla sidor, de glada, de ledsna, de arga, de fula och de fina. Som vet saker om mig, som inte många vet. Som ger råd, lyssnar, pekar ut mina svagheter, gläds med mig, ställer upp i alla lägen,  har roligt och även tråkigt med mig. Jag är tacksam och välsignad!