Offer eller vinnare?

 

En del vet vad som gäller, vet vad de måste göra för att vinna över svårigheter, utan att fastna i en känsla av att alltid vara ett offer. Andra hittar aldrig ur detta ekorrhjul, utan känner sig alltid påhoppade och missunnade. I alla länder, i alla samhällen och i alla kulturer hittar vi båda sorterna. I den mest fattiga missären finns det vinnare, i den rikaste av världar finns offren. Ja, en del av oss är offer för omständigheter vi inte kan rå över, men att fastna som ett offer i sinnet har absolut med den egna inställningen och den egna attityden att göra. Vill jag ändras, i det lilla eller det stora, så kan jag. Med Guds hjälp finns det inget som är omöjligt. Bitterhet, hat och destruktiva tankar kan vändas till framförsikt, styrka och glädje.

Fattigdom är vanligt här. Det är familjer som ofta fastnar i en sådan där destruktiv cirkel. “Mina föräldrar var inget för världen, jag är ingeting, mina barn kommer aldrig bli något ... det är ingen ide’.” Fast jag vet att det ändå finns de där ute med drömmar om att barnen faktiskt ska kunna genomgå en universitetsutbildning för att kunna nå högre höjder, men ändå görs inget alls för att något i rätt riktning faktiskt ska ske.  

Jag läste häromdagen om den föräldralöse 18­-åringen, som växte upp i ett skjul i slummen, men som klarade sig igenom likvärdigt gymnasiet med högsta betyg. Han mottog nu ett stipendium och kunde vidareutbilda sig för att uppnå sin dröm. Inget offer här inte! Han visste vad han ville och vägrade fastna på vägen.

Jag tänker också på min bekantskap. Familjen från en fattig och underpriviligerad provins, som flyttade hit med de många barnen. En av anledningarna till att mamman i familjen började jobba var för barnens framtid. Maken arbetade sedan länge, men det var inte nog... De ville ju att alla barnen skulle gå i engelsk skola, så att de skulle klara sig bättre i det mer och mer västinspirerande samhället. Hon fick ett jobb och tack vare det hade de råd att vid sidan om starta ett eget litet företag, som idag genererar extra pengar för barnens vidareutbildning. En av de äldsta, en duktig ung tjej har numera flyttat till storstaden för att studera medicin. Att höra familjens mamma tala stolt om barnen och en framtid ljusare än hennes är både  inspirerande och lärorikt. Hon har valt att göra något och kan lätt säga    “ jag kanske kom från ingenstans, men jag är något, mina barn kommer lyckas ... det är värt att kämpa!”