Påminnas om hemlandet

Kvarten innan arbetsdagen startade spenderades med de goa ungarna på småbarnsavdelningen. Man känner sig alltid så uppskattad och populär när man är där. Småttingar som kommer springandes och  vill kramas, händer som sträcks upp, något som ska visas eller någon som vill ha hjälp med skorna. Åh, stunderna där är guld värda! Idag stod hon plötsligt där. Nära, nära mig och så börjar 4-åriga tjejen med ett stort leende och med bred brytning på zulu sjunga “Tre gubbar, tre gubbar från pepparkakeland ...” Dagens högtidsstundJ! Självklart sjöng jag med och förstod genast att de svenska volontärerna hade haft ett finger med i spelet inför julen som precis passerat.

 

Sverige höll kvar sitt grepp över mig resten av dagen. Det anländer snart en praktiserande student från mitt gamla universitet och planering och programm sattes ihop så att en heltäckande upplevelse ska göras då det gäller social arbete. Nu ska det ges och tas, läras och läras ut. Sverige möter Sydafrika!

 

Och så var det dags igen att påminnas om hemlandet. I mataffären på sena eftermiddagen får jag av en tilfällighet se en liten svensk flagga. Det är en påse skorpor som går under det kungliga namnet Victoria! Jag var inte svårövertalad, den blev inköpt och det blir förmodligen skorpor till frukost på verandan imorgon bitti.

 

 

Låter det som jag har hemlängtan? Nä, inte det minsta. Men en påminnelse då och då är trevligt!