Jag vet precis

Hjärtat smälter och det gör nästan lite ont då jag hör en liten röst säga bakom mig “take me”. Jag vänder mig om och frågar vad 4-åringen säger där han sitter på stolen och väntar på att morgonens andakt ska starta. Igen säger han  “take me”!  Jag hade hört rätt. Åh, du lille. Om det ändå vore så enkelt. Jag vet precis vad han menar. Bara någon dag innan hade han och en av kompisarna från småbarnsavdelningen hälsat på hemma hos mig och de andra under några morgontimmar. Han har fått smak på livet där ute. Han börjar förstå att det finns något utanför centret. Att det är något som saknas i hans liv. Han vill bli sedd. Han vill bli hörd. Han vill också ha en mamma som älskar honom över allt annat. Om jag bara kunde förklara för den lille, otroligt söta killen, varför han inte kan flytta hem till oss. Hur mycket det är som spelar roll i hans liv. Det är så mycket han inte vet och inte förstår. Lilla killen, det jag kan göra för dig just nu är att be att din framtid kommer bli den allra bästa.