Ledtrådar till det som var
Den lilla tjejens mamma gick inte längre att finna efter att hon övergett dottern hos en kvinna i
grannskapet, som inte hade några som helst planer på att uppfostra ännu ett
barn. Flickan med det blyga leendet fick då sin fristad hos oss bland
de andra barnen som kommer från liknande situationer. Tiden gick, hon togs hand
om, hon växte och utvecklades, men ingenstans kunde socialsekreteraren finna en
familjemedlem som var villig att ta hand om den lilla.
En ensamstående kvinna med ett barn i skolåldern i en av
byarna i området hade blivit utredd och utbildad och väntade nu tålmodigt på ett
barn, som hon så länge drömt om. Hon blev utvald och tillfrågad om hon kunde
tänka sig att öppna sitt hem för flickan, vilket hon ivrigt gick med på. Hon
var så lycklig att äntligen kunna ge sin dotter ett syskon. Flickan passade
fantastiskt bra in i familjebilden och hon fick den familj hon så väl var värd.
En dag, flera år senare, får vi på kontoret ett
telefonsamtal. En mansröst säger att han är flickans pappa. Han har under årens
lopp letat med ljus och lykta efter det barn han aldrig träffat. Han hade gång
efter gång uppsökt barnets släktingar, men aldrig någonsin fått det berättats
att den lilla tjejen inte längre fanns hos dem. Han blev ljugen för, men efter
idoget arbete fick han ledtrådarna att gå till oss. Efter ytterligare
utredningar visade det sig att han verkligen var flickans pappa. Jag kommer
ihåg dagen, då jag lite nervöst tog med pappan till socialsekreteraren som
ansvarar för flickans välmående. Vem kunde veta vad detta nu skulle leda till?
Men vilken man, vilken förståelse och insikt! En man, som ville göra väl för
det barn han visst fanns där ute någonstans. Han var glad över att dottern hade
det bra i en familj som älskar henne och gör allt för hennes välmående. Det var
det han ville veta, han ville inte rycka upp henne ur tryggheten som skapats
runt henne.
Idag har far och dotter träffats och har kontakt via
telefon. Flickan kommer forsätta leva i sin älskade fosterfamilj, som det
fortfarande kallas här, men har även tillgång till en del av det hon
ursprungligen kommer från. Hon har en chans att skapa en säkrare identitet än
så många andra barn, som inte vet vilka de egentligen är.
Man får nästan tårar i ögonen när man läser det här... Glädjetårar men jag :)
SvaraRadera:)
SvaraRaderaFantastiskt! <3 <3 <3
SvaraRadera