Funderingar över en kundvagn

Telefonsamtalet fick mig att känna lycka. Det var en liten mening från konversationen med min kollega på det andra barnhemmet som etsade sig fast. “Vem vill ta det ifrån dem?”

Familjen som välkomnade de tre syskonen hon arbetar med till sitt hem, under det förra lite längre skollovet har verkligen tagit dem till sitt hjärta. På riktigt. De har fortsatt att hålla kontakten med barnen som ingen brydde sig om. Barnen som har en egen familj, men som bara skadat dem. Det älskvärda paret har ringt dem efter lovet, de har hälsat på. Och nu när sommarlovet precis har börjat ska syskonen ännu en gång spendera veckor med dem. De som ser dem och som hör dem.  Hos dem de kan känna sig trygga och betydelsefulla.

Då jag gick omkring i mataffären i morses och plockade ihop matvaror som familjen och andra i liknande sammanhang ska få som stöd, kom meningen tillbaka. “Vem vill ta det ifrån dem?” Barnen har fått uppleva något som borde vara självklart för alla. Jag undrar egentligen om paret inser hur mycket de gör för dessa hungrande unga?