Hos henne märks det tydligt

Hon var den minsta, magraste, mest skygga lilla person jag någonsin mött. Ingen, då säger jag ingen, trodde väl att hon skulle överleva. Det var ett under i sig själv, att hon kom till oss och inte till sjukhuset, vilket förmodligen var hennes räddning. Hon hasade sig  omkring, svarade knappast på tilltal och det var svårt att skönja den minsta lilla livsgnista där inne. Tro mig, då jag säger att det gjorde ont i hjärtat att se henne.

Nu ett antal år efteråt träffar jag tjejen lite då och då. Det är fantastiskt att se hennes helomvändning. Hur denna lilla fågelunge har spänt ut vingarna och börjat flyga. Hur stark och attitydsrik hon är, hur frisk och välmående hon blivit. Våra många böner har besvarats. Vi vet att vi alla behöver bli uppmärksammade, älskade och få känna oss betydelsefulla för att må bra och för att kunna fortsätta, men hos henne märks det så tydligt. Det var ju det som saknades och det var det hon fick hos oss. Hon hittade tillbaka till livet.