Med tycke för det fina och glittriga

Hos oss betyder söndagseftermiddagar en stunds nödvändig vila, eller egentid om man så vill kalla det. Så efter kyrka och lunch tar vi oss till våra respektive rum, förutom då snart sju-åringen som vägrar försöka sova,  och hellre ligger på soffan och tittar på film.

Vi kunde ju ha insett, vi kunde ju har förstått vad som skulle ske redan innan. Första december är ju ingen vanlig dag. Inte bara den officellt första sommardagen, som inte direkt visade sig från sin bästa sida, men även den stora julpyntar-dagen. B, som är en mycket energisk ung kille med tycke för det fina och glittriga kunde inte alls vänta, så när jag senare knallade ut från rummet efter att tagit ur öronpropparna var förväntningarna höga och de stora ögonen glittriga. Han hade pyntat! Och det rejält.

 Svenska adventsstjärnan hamnade här.

 Holländska julkortshållarna fint tejapde på svaj. .

Till och med toastolen fick sin egen pyntning.

Resten av eftermiddagen gick åt att ändra och ordna. Fixning och doning tillsammans till tonerna av den glada favoritjulmusiken från 40-talet blev det, tills det äntligen blev ordning på torpet och första adventsmyset blev påtagligt. Allt julpynt är uppe och kommer nu stanna kvar tills strax efter jul. Man får ju ge och ta lite grand, inte bara hålla på det man kan tycka är traditionellt. Lite förändringar i traditionerna förgyller livet! Glad advent och kom nu  ihåg att det är Jesu ankomst vi ska påminna oss om när vi tänder adventsljusstakar och stjärnor!