Mäta ett liv

Med det varma sommarregnet strilandes ner utanför det öppna fönstret kommer jag att tänka på Corrie ten Booms kloka ord igen.  “The measure of a life, after all, is not its duration, but its donation”. En väldigt fri översättning av hennes väl valda ord är att ett liv inte mäts av hur många år vi fått på jorden, utan helt enkelt vad vi har gjort med det. 

Ten Boom är kvinnan som under andra världskriget gömde personer av judisk härkomst i sitt hem i Amsterdam. Hon och hennes familj hann hjälpa många, innan de blev påkomna och fick spendera tid i ett nazistiskt koncentrationsläger. Ten Boom överlevde grymheterna som försigicks där, men det gjorde inte familjemedlemarna. Det är en fantastisk berättelse, som givits ut i bokform. Gömstället heter första boken. Den är inte alls ny, men sååå läsvärd att jag plöjt igenom den flera gånger. Det finns en andra bok, som jag för allt i världen inte kommer ihåg titeln på. Kanske du vet? Iallafall, ten Boom bestämmer sig för att inte bli bitter och reser runt i världen för att tala om vad hon varit med om. Hon talar om förlåtelse, men kämpar fibrilt  med det själv då hon en dag helt plötsligt möter en av sina gamla fångvaktare. Hon överkommer. Hon förlåter och blir starkare tack vare sin starka tro. Absolut ett lästips, ta en titt på närmaste bibliotek.

Tänk till lite själv. Det är inte så många av oss som har så dramatiska händelser bakom oss, men nog finns det det ena med det andra som har varit jobbigt eller kanske är tungt just nu. Men med förebilder, som ten Boom och många, många andra eller faktiskt någon du har nära, som kommit igenom på andra sidan mörkret, så vet vi att det går. Det finns ett hopp! Det är nog viktigt att kunna tänka på hur jag egentligen  mäter mitt liv? Efter svårigheterna, eller vad jag åstadkommit? Är jag mitt problem, min sjukdom, min attityd eller är jag den jag är ämnad till att vara?