En liten glimt

Åh, vad jag tycker det är roligt när jag får en liten glimt av de liv barnen lever nu. De barn som vi fått vara med att ge nya familjer. Idag blev det så, flera gånger om. Stod i trädgården med en av fostermammorna och pratade lite medan vi väntade på att en annan mamma skulle bli klar för avfärd för en stunds söndagsutbildning. Fram och tillbaka sprangs och skuttades det framför oss på gräsmattan. Tre-åringen och ytterligare en liten knatte kom skrattandes fram för att kika mest hela tiden. Ner för den branta grusvägen kommer snart en stiligt klädd herre, fosterpappan. Det tar en liten stund för den lille att upptäcka honom, men sedan är det glada rop och ännu mer spring i benen. Händer som sträcks upp och snart är det två nöjda barn som bärs hem av en stolt fader.

Så var vi då i en av familjernas hem under några eftermiddagstimmar och där var han. Den lille söte pojken med de stora, lugna ögonen. Fortfarande med samma personlighet som innan han flyttade från centret. Han och de två andra, en lite yngre och en lite äldre, var väldigt nyfikna och så där mysigt busiga som bara små barn kan vara. Det är klart att jag var tvungen att spendera lite tid med dem när tillfälle gavs mellan passen.

Detta vardagliga, trygga och naturliga är något jag önskar alla. Och det ger mig sann glädje att se att det vi strävar så mycket efter blir verklighet.