Nästa gång följer jag magkänslan ...

Nu har jag ingen som helst koll på vad som finns i de svenska fruktdiskarna för tillfället, men innan jag kom hit ner till mer södra breddgrader var guavadillan en frukt jag aldrig någonsin hört talas om.  Passionsfrukt vet ni ju vad det är, eller granadilla som det heter här, vilket är kusinen med en helt annan färg och ett skal med annorlunda konsistent.

Vi hade en hel kasse full med denna smakfulla och nyttiga frukt hemma på köksbänken och något var tvunget att hända snart då det mognades allt fortare. Efter lite sökande fanns ett trevligt recpet med fina bilder på guavadillasaft. Lät ju väldigt smickrande så här i hettan, så nu skedde det saker. En härlig doft, som påminde starkt om mammas goda jordgubbskräm fyllde snabbt hela huset. Jag skulle ha vetat bättre och gå lite mer på känsla, men nej då, receptet måste följas till punkt och pricka. “ ... vänta med att ta grytan av spisen tills fruktköttet lossat kring kärnorna.” Just det, detta hände aldrig, så nu finns det ett glas med nykokt marmelad i kylen. Smaken är det absolut inget fel på, men nästa gång följer jag ändå  magkänslan ...