Som en kalv på grönbete

Springande små, två-åriga pojkfötter kan inte vara stilla för en sekund. Det springs upp och ner, genom huset, från en dörr till en annan, över gräsmättan och genom gruset. Det ramlas och det les stort. En nöjdare unge är svårt att hitta. Vilken underbar frihetskänsla för en liten knatte, som är van vid att bo på ett center tillsammans med andra i samma ålder. Ordspråket “ som en kalv på grönbete” gör sig klart påmint.

Jag hade förmånen att köra den lille killen till hans allra första besök i den nya familjen en solig morgon för inte alls så länge sedan. Kollegan, den alldeles nya mamman, den nyfikna granndamen och jag kunde inte annat än att skratta och kommentera. Det fanns inget som inte var intressant, allt var roligt och alldeles speciellt. Grannbarnen försökte få kontakt, men den lille var helt fokuserad på den helt nya omgivningen. 

Flera besök väntar och pojken och familjen kan lär känna varandra mer och mer på ett naturligt sätt. Datumet är redan bokat hos barnens egna domstol och vi räknar ner dagarna till han kan flytta för gott. Den lille bor inte på vårt center, men på ett annat. Samarbete är viktigt och “våra” föräldrar kan självklart användas av andra.