Vad görs åt farligheterna?

Ska vi prata lite säkerthet? Jo, för det är väl nödvändigt om man bor i våldsamheternas Sydafrika kan man tänka. Det är ju så många tänker och tror. Det är fler än en gång frågan har ställts av personer från barndomslandet. “Är det inte farligt där?” Det kan det vara och ja, det händer en del mindre roligt. Långt borta från mig och närmare. Kriminalitet är vanligt, men i vilket land är det inte det. Grovt kan det vara, precis som det blir mer och mer överallt annars.

Men vad görs då för att reglera och minska det hela? På orten där jag bor finns det en aktiv grupp the Neighbour Watch, som skulle kunna vara något liknande den svenska grannsamverkan kan jag tro. Kanske ganska annorlunda ändå, om jag tänker efter lite. Det är frivilligt och tillgängligt för alla. Kostar inget, men tacksamt tar gruppen emot en slant från dem som vill. Sker något nära mig eller bara något som verkar mystiskt, slår du en signal eller lämnar ett whatzup-meddelande och snart är någon på plats. Nu har vi precis gått med i gruppen, så  jag är inte direkt jätteinsatt, men har ändå lyckats bevittna en insats för en så där ett halvår sedan. Ovetandes promeneras det runt kvarteret och lite längre bort på den annars så tysta gatan har en ung kille gjort intrång, någonstans han inte skulle. The neighbours watch anländer snabbt och handbojor sätts på. Sedan sitter killen där på gräset tills polisbilen anländer. Halva kvarteret kommer ut och tittar. En något udda situation kan jag säga. Säkra källor från polisen meddelar att de tacksamt tar emot hjälp, då de har mer tid för mer kriminella områden. Denna patrullerande grupp har bidragit till att andelen brott visst har gått ner i mitt område. Det tackar vi för! Ännu gäller alarm,  murar, skyddsdörrar, fönstergaller, sunt förnuft och en och annan bön, men allt det där har, hör och häpna, blivit en självklar del av livet. 

Här blir det extra patrullering i maj!