Lite som förr

Som barn hade vår familj egen skog. Där lekte vi, hade en koja och sågade ner julgranar. Vi cyklade över rötterna på de minimala stigarna och det hände att en stor, aningens skrämmande älg helt plötsligt stod där mitt framför så vi sakta fick backa tillbaka. Som lite äldre var det kantarellplockning och promenader som gällde. Så, helt nyligen då jag och min alltid trogna barndomskompis tog oss en tur i precis samma skog kändes det allt lite speciellt. Lite som förr. Även en skog förändras, men känslan att befinna sig där är den samma. Lugnet, doften och ljuden. Då regnet länge lyst med sin frånvaro blev hoppet om hallon och blåbär om intet. Bara några få, små på botten av en plastburk. Fast vad gör det, vi slapp i allafall att rensa!