Det blir svårt att erstätta

Flera gånger i veckan är det jag och min ständiga följeslagare som gäller. Vi två har varit med om mycket, den inte helt nya golfen och jag. Jobbilen, som många kallar min, fast det inte alls är så. Inte alla kommer överens med dig, men jag kan inte tänka mig ett bättre transportmedel. Det syns inte alls om ytterligare en liten repa blir till av en av alla de trädgrenar som sträcker sig ut över de smala grusvägarna vi kör fram på.  Det finns ingen bil som kan klättra lika smidigt uppför de branta kullarna. Vi har kört fast i lera och fått hjälp av halva grannskapet för att komma loss. Flera gånger. En gång stannade du och vill inte alls fortsätta, mitt i spöregnet. Otaliga utredningsintervjuer med blivande fostermammor har tagit plats och långa rapporter har skrivits med laptopen i knät där i baksätet då kollegan gjort annat. Djupa samtal och många gäspningar under bilturerna är vanligt. Vi använder dig ständigt som lunchrestaurang. 

Jag vet faktistk inte hur jag kommer reagera när den lilla, vita, begagnade golfen en dag inte längre finns till där som en hjälpsam vän under arbetstimmarna. Den dagen, den sorgen...  Det kommer bli svårt att ersätta dig!