Jämförelser

Bilen står parkerad mitt på den lilla vägen, det är ändå ovanligt att  fordon kör där. För att ta sig till huset vandrar vi i gassande solsken genom det höga gräset, nerför en brant backe. Vi sitter på låga träbänkar i det enkla köket och samtalar med husets ägare. Hon stannar kvar i minnet efteråt, kanske eftersom våra liv gestalat sig så olika och för att vi är födda samma år. Det går inte låta bli att jämföra.

Jag växte upp med två föräldrar och ett syskon. Hennes pappa hade två fruar och tillsammans var de femtontalet systrar och bröder som levde tillsammans. För mig var skola självklart, medan hennes föräldrar ansåg att det var viktigare för pojkar. Det blev inga fler studier efter klass sju, även då hon inte ville något hellre. Då jag fortfarande lekte med kompisar, var hon gammal nog att slita på sockerrörsfälten tillsammans med de vuxna. Jag bodde tryggt och i ett område, där det inte hände speciellt mycket som hotade friden. Hon upplevde tider av apartheids våldsamheter och fick fly för sitt liv och bosätta sig någon annanstans. Jag har sett det som naturligt att arbeta och har aldrig varit utan ett jobb, förutom under studietider då. Hon har inte varit anställd ett helt år i sitt vuxna liv. Hon gifte sig och mannen ville inte att hon skulle söka anställning, istället gjorde hon som så många andra. Öppnade en liten kiosk från det egna hemmet och arbetade i den egna, stora grönsaksträdgården. Idag är hon änka, fick aldrig några barn och bor ensam under anspråkslösa förhållanden på landet.  Hon säger att hon är van vid det, men glädjs åt släktingens barn som ofta kommer på besök. Jag bor modernt i ett kvarter, tillsammans med andra. Jag är van vid det och kanske tar det  för självklart lite väl mycket....