Ränderna sitter kvar

Är man som jag född och upppvuxen i Sverige, men ändå lever utomlands, så kanske det kan tros att allt det där typsikt svenska på något sätt sakta men säkert försvinner. Visst ändras man, men det är vissa saker som helt klart stannar. Ränderna sitter ju liksom kvar. Det är två saker jag alltid kommer tillbaka till.

Nummer ett. Bilbältet! Uppfinningen som räddar liv, inte det onödigt onda som leder till böter som gemeneman verkar tro här. Jag blir bara så trött då jag ser föräldrar ha sina små ståendes eller sittandes i knät i framsätet av bilen, vilket jag gör hela tiden.  “Men de skriker ju så om de har bältet på sig”. Ja, och? Vad är lite gråt (tills de vant sig) jämfört med ett skadat eller dött barn om olyckan skulle vara framme? Det finns bilbälten i varje bil, det är lag på att användas och visst finns det bilbarnstolar ... men, användas är en annan sak. Det är väl bara att fortsätta att peka ut detta, så kanske det sker en förändring en vacker dag. Några förslag?

Nummer två. Allemansrätten! För mig är den ju lika självklar som att solen går upp på morgonen.   Men så är det inte här. Värna om omgivning och natur är det inte många som tänker på. Att plocka svamp och bär lite här och där händer inte. Inte lagligt iallafall. Överallt slängs det skräp, för inte går det att spara till nästa skräpkorg är i sikte. Unga, gamla, alla gör det. Hur drar jag mitt strå till stacken då mot ett renare Sydafrika? Inte helt lätt när alla de återvinningställen vi hittat i området slås igen, eftersom ingen verkar förstå hur de ska användas. Men, jag fortsätter klaga och hålla lektioner till kollegorna när jag får tillfälle. Och ingen kan anklaga mig för att slänga något i naturen. People, don’t be litter bugs!