Rörigt, men ack så härligt.

Jag rusar in på kontoret efter ytterligare några hembesök i en av byarna tidigare i veckan. Trött och smådammig från vägarna. Där inne är det full aktivitet. Lite fabrikartat så där. Terapiansvarig stickar en halsduk till förmån för fosterfamilje-dagen.Tonåringen har anmält intresse att hjälpa till med de gröna banden i förberedelse inför den uppkommande barnskyddsveckan, som förövrigt är nationell. Så hon och en av företagets praktikanter pysslar med detta. Min chef springer fram och tillbaka mellan datorn och dem. På min socionomkollegas kontor skymtas visst stickor och garn. Mitt i detta sitter vår egna socialarbetarstudent och knåpar på sin skoluppgift och min allra närmsta kollega läsandes en översättning om barnskydd hon gjort åt organisationen till den lokala tidnigen. Det hela känns aningens rörigt, men ack så härligt. Alla hjälps åt, drar sitt strå till stacken där det behövs. Tillsammans kan vi göra mycket. Jag tröstar mig med att jag ändå klippt hundratals gröna band hemma framför teven kvällen innan, då det översvallande papperarbetet kallar i rummet bredvid. 

Ni kommer väl ihåg att även ni kan bidra med stickade halsdukar, mössor och dylikt till vår speciella dag för våra fantastiska fosterfamiljer. Här kan ni läsa mer om det! Jag vet att en låda redan är på väg :).