Ett ord

Det enda jag hör är fågelkvitter utanför fönstret och en och annan försenad nyårsraket neråt stranden. Kanske även grannarnas hundar sover längre idag. Det är morgon på årets allra första dag. Allt verkar så fridfullt och lugnt. Jag vill hänga kvar vid det och känner inte alls för att höra om tragiska förlopp som världen förmodligen mött under den natt som precis passerat. Det kan vänta. Just nu vill jag bara känna frid och trygghet. Och, det kan jag. Iallafall till viss del, jag har nämligen övat under året som gått.

Nyårslöften har aldrig varit min grej. Det har alltid verkat så komplicerat,. Varför lova något jag ändå knappast kommer hålla? Förra året kom vi i mitt hushåll över en nyårsandakt i fyra delar, med den korta titeln “ett ord”. Det hela handlar om hur skribenten berättar hur han och hans familjs liv på många sätt förändrats på olika plan bara genom att personligen välja ett enda litet ord och fokusera på det under ett helt år. Som troende låta Gud leda genom processen till att bli en bättre person. Detta lät så bra och intressant, så vi ville haka på. Ganska snart kom jag på att mitt ord skulle vara frid eller fred, som ju är väldigt snarlikt. Precis som många av er oroar jag mig. Ofta helt i onödan. Så det passade mig bra. Jag ville lära mig att leva ut detta korta, lilla ord på riktigt.

Jag måste medge att under vissa perioder glömde jag av det hela, men så korsade något min väg som påminde mig och jag var på spåret igen.  Mina tankar, böner och även en del aha-upplevelser angående frid och fred har varit varierande och på olika nivåer. Världen, relationer med andra, relationen mellan Gud och mig, jag som person. Det har varit enkla saker som att om vi alla hade riktig, äkta frid i hjärtat, så skulle inga som helst destruktiva handlingar förekomma. Eller, om jag har frid inom mig själv, så sprids det till andra.  Och, hur nödvändigt det är att acceptera situationer i mitt egna liv.  Saker som för länge sedan passerat och sådant som jag fortfarande slåss med. Jag visste det redan, men jag blev ständigt påmind om hur den äkta friden, den riktiga freden, bara kan fylla mig genom Gud.

Ja, nu är det 2016 och jag tänker inte överge förra årets ord, men jag kommer snart börja om på nytt. Nytt år, nytt ord!