Brottsregistret

På grund av olika anledningar behöver man ibland skaffa sig ett utdrag ur brottsregistret, och nu var det återigen min tur. Och, då är det inga snabba och enkla internetbeställningar vi talar om, utan om en något tillkrånglad procedur. Jag har gjort det förut och har assisterat förbryllade fosterföräldrar, så detta var inga nyheter för mig.

Man gör alltså ett besök till närmsta polisstation. Går upp för den branta trappan för att träffa trevlige Mr F för ifyllande av blanketter. Hela tre! Sedan är det dags att gå ner för den branta trappan och ta sig till nästa hus för att betala. Inga betalkort tages, utan det måste vara jämna kontanter, som ges till den pratglada damen. Kanske ska tilläggas att hon inte pratar med mig, utan med en kollega i samma rum. Då jag mottagit kvittot som fyllts i för hand, lämnar jag detta hus för att återigen klättra upp för trappan för att hämta blanketterna, som Mr F nu sett till är ifyllda korrekt.  Nerför trappan och till nästa hus. Det är tur jag har starka ben, men jag undrar lite om det finns tillfällen då det görs undantag vad det gäller detta trappklättrande? Till exempel då någon sitter i rullstol. 

Väl i stationens egna reception kryllar det av folk, men jag vet var jag ska och frågar lite snabbt om jag ska vänta eller ta mig vidare. Jag får vänta några minuter och tar tillfället i akt att kommunicera lite med en 7-månaders liten kille och hans mamma, som sitter bredvid. Snart befinner jag mig bakom receptionen, där stationens celler för arresterade personer är. Jag försöker att agera som att jag är den enda “kunden” där, men kan självklart inte undgå att notera hur en ung kvinna står där med ett handskrivet nummer framför sig och blir fotograferad. Hon kommer troligen snart sitta bakom gallret på en av de hårda träbänkarna. Nog är jag lite nyfiken alltid. Vad kan hon tänkas ha gjort? Där precis vid cellerna blir mina fingeravtryck tagna. Med bläck och allt. Finger efter finger. Den här gången var det tyst, inga alkoholpåverkade personer som gärna delar med sig av sina åsikter, satt innanför gallret. Efter detta är fingrarna fulla med bläck och med mina papper under armen tar jag mig till en annan plats för att tvätta händerna. Jag vet att stationen varken bjuder på tvål eller handduk, så jag har för första gången tagit med mig egen tvål. Det tar lite tid att bli ren. Jag skakar av händerna och går vidare. 

I vanliga fall skulle jag återigen tagit mig upp för trappan till Mr F för att lämna mina avtryck, som i sin tur skulle sett till att det togs till det lokala brottsregistercentret för koll och sedan återvända till honom efter två veckor för att få resultatet. Men inte nu, som utländsk är det ibland lite mer krångligt. Jag tog mitt pick och pack och körde till posten för att posta iväg det hela till huvudkontoret i ett av landets storstäder och inväntar nu med spänning resultatet. Nja ...