På äventyr med B

“Det här är det bästa äventyr jag någonsin varit på”. Orden kommer inte från mig, men från B 9-år. Det uppepas flera gånger, för att riktigt understryka hur han uppskattat vår lilla strapats tillsammans. Och, jag kan bara hålla med. Lite spännande var det allt, att kasta sig ut i det okända ...

Bokstavlingen runt hörnet, cirka hundra meter från vårt hus, finns det en stig in till ett skogsparti. Man tänker knappt på det eftersom nästa hus i kvarteret snart tar vid. Det är iallafall där många kommer gåendes, då det är en genväg från motorvägen in till tätorten. Antingen har personerna gått från närmsta by eller liftat med någon till denna punkt. Visst har vi varit nyfikna, men aldrig kommit oss för att utforska denna del av närområdet förut, men nu var det alltså dags. B och jag på äventyr! Vi visste inte alls vad som väntade oss då vi styrde cyklarna ner för backen på den smala stigen. Skogen tog snart vid. Solen sken och höstluften var klar och ljummen. Omständigheterna kunde knappt vara bättre. 

 Vi cyklade över grenar, stenar och genom leriga vattenpölar. Upp och nerför gräsiga stigar. Minnen från barndommens cykelturer i svenska skogar gjorde sig påminda. Rådjur och stora älgar rusade förbi i minnesbanken och jag kände inte alls för att tänka på vilka djur vi kunde tänkas möta i denna lummiga, afrikanska miljö ...  men, nog har man hört om gigantiska ormar.

Så, helt plötsligt hamnade vi mitt i ett bananplantage. Och, visst gick det cykla där med. B njöt, och jag med. Vi visste inte riktigt var stigen skulle ta oss, men någonstans måste vi ju ändå komma ut.

Sockerrörsfält tog vid och vi stannade lite för att provsmaka de skördade stängerna. Iallafall B. 

 Området verkade stort och vi skymtade varken hus eller människor, så tillslut beslöt vi oss för att ta samma väg tillbaka. Släpandes cyklar uppför backar och snår, kom vi tillslut tillbaka dit vi började. Några små misstag på vägen blev det, men glada, leriga och med trötta muskler hittade vi iallfall hem igen. 

Jag måste medge att det inte är speciellt mycket som får mig att känna spänning, men kombinationen natur och att inte veta vad som kommer näst är perfekt. Då är jag på spänn och känner mig minst sagt levande!  Och, i sällskap med B blir det ännu bättre! Äventyrlig med andra ord.