Kära medmänniska

För inte alls så länge sedan fick jag bevittna något som inte kändes rätt på något sätt. Och, du var inblandad. Jag håller med om att det jag och andra först var åskådare till var vårdslöst. Jag kan förstå att du var arg och kanske även rädd i situationen, även om du förmodligen inte skulle medge det. Din respons gjorde det hela flera gånger värre. Att sedan andra slöt upp för att backa upp dig förundrar mig. Din ilska tog övertaget om dig och våldet såg ut att vara något helt natruligt. Något du lever med. Kanske dagligen. Vad du inte inser är att det du gjorde kommer leva kvar hos någon. Kanske inte hos dig, eller ens hos mig, men hos den du riktade dig mot, kanske ännu mer hos pojken som hjälplöst bevittande det hela. Ett barn. Vet du att våld föder våld? Förstår du att ditt agerande inte hjälper till att bygga upp ett land som så väl behöver en starkare enhet, utan stjälper det andra så idoget strävar efter? Jag vet inte var ditt förakt, din attityd och vilja att trycka ner kommer ifrån, men vad jag vet är att hjärtan av sten kan förvandlas. Något annat du inte vet, kära medmänniska, är att jag ber för dig, för jag tror att det hjälper. Jag vet att Gud söker även dig. Hans kärlek räcker till för alla och den finns inom räckhåll.