Frågor utan svar

Jag åkte iväg till jobbet förut, bara lite snabbt i ett kort ärende. Kikade in på småbarnsavdelningen och fick frågan om jag träffat det senaste tillskottet i barnaskaran. Det hade jag inte. Barnskötaren tog mig till det rum hon ansvarar för och snart stod jag vid spjälsängen och såg denna lilla, underbar skapelse. Sovandes, så fin och stilla. Dryga veckan gammal. Jag fick höra att hon sover på nätterna, men att hon inte alls tycker om drag. Jag får information om ett barn, som i en perfekt värld just nu skulle sova lugnt hemma hos sina föräldrar. Det är ju de som borde få ta del av den lillas liv. Inte vi, inte jag. De som borde berätta minnesbilder om den första tiden, då flickan växer upp och vill veta hur det var när hon var liten. Minnen som tyvärr kanske aldrig kommer bli delade med henne.

Det är för tidigt att säga vad framtiden kommer ge. Om hon kommer stanna en kort tid med oss, eller en längre. Om hon kommer återförenas med familjen, eller kommer flytta till en ny. En sak som är säker är att bebisen en dag kommer flytta vidare. Flickan kommer för alltid vara olik andra. Hennes livsboks första kapitel är annorlunda än de flestas. Sidorna kan förbli blanka. Frågorna hon en dag kommer ha kanske aldrig någonsin får ett svar.