Det är komplicerat

Att arbeta som socionom, socialarbetare, socialsekreterare eller vad du nu vill kalla det, är inte ofta en dans på rosor. Du kämpar på med andras problem, kanske i sådan grad att du glömmer av dig själv. Det handlar om att hitta lösningar, försöka förstå omständigheter och förändra situationer. Kollegorna och jag har för länge sedan kommit fram till att om vi bara ser det som ett jobb, så hade motivationen och förmågan att se personerna och problemen som två helt olika saker försvunnit för länge sedan . Nej, det är en livsstil, en kallelse. Att ständigt ha andras bästa i åtanke kommer inte alltid av sig själv.  

Arbetsbördan och stressen hos sydafrikanska social arbetare är enorm. Det finns bra lagar, som i verkligheten kan vara svåra att följa, då systemen inte alltid är funktionella och effektiva. Mycket går väldigt långsamt, ofta på grund av att resurser är få. Behovet av bilar, datorer, arbetsyta och pengar är stort. För att få ordning på landets sociala problem fattas det många tusen socionomer, men ändå går nyutbildade arbetslösa. Det är komplicerat. Mitt i allt detta är det viktigt att vi kommer ihåg varför vi en gång i tiden valde just detta yrke. Vi är fler med samma hjärta för andra där ute. Vi är inte ensamma och bör inte arbeta isolerade från varandra, för tillsammans kan vi göra mycket.

Det började som ett projekt av en av våra studenter för ett antal år sedan och sen har det fortsatt. Några gånger om året möts socialarbetarna i området och vi gör helt enkelt saker som skapar enhet, som hjälper oss att koppla av och lära känna varandra på ett helt annat sätt. Alltid uppskattat och igår var det då dags igen. Social Work Forum, träffar med välmående i centrum.