Spårlöst

“Det här är ju som Khumbule’ khaya” sa grannkvinnan som stod och såg på när det hela utspelade sig. “Ja, lite grand,” tänkte jag, “men det här går inte riktigt som jag ville att det skulle göra”. Khumbule’ khaya är Sydafrikas variant av svensk teves Spårlöst, där försvunna släktingar letas upp och återförenandet är ett faktum. Nu var ju inte det här teve, men nog hade vi sett till att pojken som så länge pratat om sin biologiska mamma med fosterföräldern äntligen kunde träffa henne.

Vi hade mött henne innan och visste att hon inte var den mest känslomässiga människan, men nog hade jag hoppats att hon iallafall kunde visa lite, lite glädje över att se sonen efter så många år. Inga tårar, skratt eller stora kramar. Knappt ett leende. Det var kvinnorna ståendes kring henne utanför det nedgångna huset, som skötte det mesta av snacket. De visste vem pojken var och förmodligen också berättelsen kring det hela. Det var de som avslöjade hur lik han var sin pappa, som inte längre bodde kvar och de som viskade något till mamman, som snabbt försvann och kom tillbaka med en slant till pojken. Den stora klippan under mötet var ändå fostermamman, som följde med för att stötta den unge killen hon älskat och tagit hand om så länge. Hon gjorde sitt bästa att ta reda på saker om den biologiska familjen och att berätta om pojken själv.  Han var blyg och stod mest och sneglade. Log ibland. När grannkvinnorna gick iväg, hade jag hoppats att mamman skulle öppna sig mer, men skillnaden var inte stor.

Trots allt, så fick pojken sin önskan uppfylld och har nu fått en bild av hur kvinnan som en gång gav liv åt honom ser ut och i vilkets slags område han bodde sin allra första tid på jorden. Det är ett minne, som han nu delar tillsammans med sin fostermamma. Vi ger pojken lite tid att begrunda  mötet och får sedan se om han vill träffa henne och kanske andra släktingar i framtiden.