Glädje i decembermisär

Ja, det är svårt att fatta, men december är här. Igen! Det både känns och uppmärksammas på en hel massa sätt och då tänker jag inte bara på julpynt,  köpglada människor, varma dagar med stunder av kraftig åska sant lågt vattentryck på grund av turisternas ankomst.

Det är känt sedan länge att människor generellt är givmildare kring jul, vilket vi kanske kan tyckas ha utnyttjat lite grand nu i veckan, men varför inte? Organisationen har haft ett juligt bord i närmsta shoppingcenter och jag och en kollega körde ett pass en av eftermiddagarna. Nog ville vi samla in pengar till verksamheten, men även informera om vad vi arbetar med och helt enkelt visa att vi finns. Jag hade inte förväntat mig att även få låna ett lyssnande öra till så många. Självklart var det vissa personer som vände bort blicken vid blotta synen av en insamlingslåda, men andra log och lyssnade gärna till oss och kanske gav en slant eller fler. Jag är helt överrumplad av hur öppna en del personer var. Lokala som turister. Vi var ju ändå främlingar. Jag minns särskilt den 80-åriga kvinnan, som nu skriver en bok om sitt liv, och hur hon berättade om hur hennes barn togs ifrån henne för många år sedan och hur hennes make brukade misshandlat henne. Någon annan berättade om hur frun plötsligt en dag klev ut ur dörren utan ett ord för att aldrig mer komma tillbaka.

December är månaden då ekonomiska svårigheter gör sig särskilt påminda. Här är kontrasterna stora. När många handlar som aldrig förr, finns det andra som inte har något. Bara de senaste dagarna har vi tagit emot flera samtal och besök angående familjer, som står utan både inkomst och mat, flera i samband med traumatiska händelser i familjen. Vi gör vad vi kan för att hjälpa, men måste även tänka på det långsiktiga. På att andra inte ska bli beroende av oss, utan kunna leva och försörja sig på egen hand.

Mitt i denna decembermisär, finns det annat som ger glädje. Barn från centret som äntligen kan återförenas med släktingar och flytta hem för gott. Syskonen från det andra centret som aldrig får några besök eller telefonsamtal, men som nu ska få spendera jullovet hos en av “våra” familjer. Stödgruppsmedlemmarna som blir så glada av överraskningsmåltiden vi bjuder på sista gången de möts detta året. 

Livet ter sig olika för oss, men något som är säkert är att våra livsdagar inte är förutsägbara.  Vad som helst kan hända. Vi kantas alla av glädje och sorg, postivt och negativt. Vi kan ge när vi har möjlighet. Vi kan lyssna, vi kan hjälpa.  

Skulle du vilja vara med att stötta organisationen jag arbetar för, så hör av dig till mig på barfotamedak@gmail.com och jag lotsar dig vidare till websidan och de olika projekten du kan välja bland. En bra julklapp till någon du håller kär, kanske?