Att komma före aporna

En alldeles vanlig, ordinär hemmadag på semestern kan innehålla inslag av papayaträd, eller pawpaw som frukten heter här. Vi hade länge pratat om att helt enkelt såga ner det höga, skrangliga trädet vi har i trädgården. Inte så det tas ner helt, men så att det inte växer krokigt där hustaket tar vid eller helt enkelt förstör det. Sedan vi flyttade in för fyra år sedan har trädet växt flera meter och det finns inte en chans i världen att hushållets medlemmar kan plocka frukt utan att först klättra upp på taket. Att komma före aporna är ju också en stor utmaning.

Så, med hjälp av Bs opa W från Holland var det äntligen dags. Stammen var frisk och mjuk, så det var inga större problem. Vad vi fick tänka på lite extra var dock att skydda den så smidigt (NOT) dragna telefonkabeln som går från huset genom trädgården, genom grannens träd osv.

Tanken är att trädet nu ska växa grenar och inte bli så otroligt högt igen. Inom något år kommer det gå att skörda igen.

Överraskande nog visade det sig att stammen var ihålig inuti, lite som ett gigantiskt sugrör. Det är mycket man inte vet innan det upptäckts.

Papaya är enligt mig egentligen en ganska smaklös  frukt och skulle jag välja skulle jag kunna äta mango alla dagar i veckan istället, men denna var rätt smaklig ändå. Solmogen och allt.

Som väntat dök aporna snart upp och började festa på de omogna papayorna som lämnats kvar på gräsmattan. Nu är ju frågan om de kommer undvika vår trädgård lite mer hädanefter? Man kan ju iallafall drömma lite ...