Det blir mer och mer

Det börjar nästan alltid med att telefonen ringer, eller att någon kommer in på kontoret med en rapport att något inte står rätt till. Alternativt att personen i fråga själv behöver råd eller hjälp. Det här är egentligen inte vår huvuduppgift, men det blir mer och mer. Människor som slåss med svårigheter sinar inte direkt. Vi kallar det vår egen lilla helpdesk, lite som en kundstjänst med barnsäkerhet i centrum.

Igår var det en av organisationens byarbetare, som varit på ytterligare ett bymöte där det talas om problem bland invånarna i det specifika området. Hon hade en anmälan att föra vidare till oss gällande barn i en skola. Vad det gäller tänker jag inte säga, men visst hade det blivit anmält till en socialarbetare förut, men inget verkar ha gjorts åt saken, som sannerligen är akut.

Idag var mitt första uppdrag att donera obligatoriskt skolmaterial till en liten sprallig knatte, som på grund av brist på pengar inte kunnat börja det nya skolåret för några veckor sedan. Hushållets mormor som chansade med att berätta hur det står till för någon dag sedan fick nu svar på sina böner. Hon tackade  mig minst tio gånger med tårarna rullandes ner för kinderna. Hon släppte inte ut mig ur huset förrän hon bett Gud att välsigna mitt liv i överflöd.

Vår helpdesk får anmälningar av olika svårighetsgrad. Vi kan inte göra allt, men vi kan guida, motivera, skriva ett brev, lotsa vidare till rätt myndigheter eller områdets socialarbetare. Vi kan ringa våra kontakter, vi kan lyssna och göra hembesök. Vad som väntas härnsäst vet vi aldrig, men vi kommer absolut fortsätta arbeta för barnens bästa.

Ett liten glimt, ett litet smakprov av arbetsdagarna som precis passerat.