Årets första

Här är det vanligt att man strejkar för att högre instanser ska höra ens röster. Sedan början av veckan har det varit landets socionomer som arbetar för den statliga socialtjänstens tur. Det fackförbund de tillhör har under en längre tid kämpat för bättre arbetsförhållanden, högre löner och en hel del annat, utan resultat. Så, nu har dörrarna varit stängda och arbetet stått stilla. Ett tjugotal av dessa socionomer i närområdet hade anmält sig till årets första socialarbetar-forum som vi anordnade nu i fredags, men anlände av naturliga skäl inte. För oss andra som inte strejkar var det fritt fram att samlas ändå och det gjorde vi denna otroligt varma dag.

Forumet är de där träffarna vi anordnar en gång i kvartalet för att kunna umgås med våra kollegor från andra ställen på sätt som uppmuntrar och byggar upp. Fokuset är inte så värst mycket på social arbete, utan mer på att ha roligt och lära känna varandra på ett mer “oprofessionellt” sätt.  Den här gången var vi på granngården igen och humöret var på topp. Vi hade modiga gästtalare, lekte laglekar och åt mat, men det jag uppskattade mest personligen var något helt annat. En representant från alla de olika arbetsplatser som deltog under dagen, fick berätta om vad just de arbetar med och står för. Återigen blev jag helt fascinerad av hur mycket som görs för och med utsatta människor i samhället omkring oss. Hur mycket styrka, vilja och kunskap vi har tillsammans. Jag visste det redan innan, men det är lätt att glömma. Som socialarbetare får vi ständigt höra hur vi inte räcker till och att vi inte gör någonting rätt. Men, de som klagar har oftast bara en synvinkel på situationen och ser inte alla de utmaningar som finns där ute. Knappa resurser, väldigt komplicerade fall, kulturella och politiska hinder och allt det där andra. Men det är mycket som görs rätt, som stärker och ändrar tillvaron för många till det bättre. Jag kunde inte låta bli att  fundera  på vad som egentligen skulle hända om vi alla beslutade oss för att sluta? Jag blir mörkrädd bara att tänka på det, även om det endast skulle bli en påtvingad strejk även för oss andra i en vecka eller två?