67 minuter

Även efter Nelson Mandelas död firas hans födelsedag varje år. Det är då många ägnar 67 minuter, en minut för varje år den före detta presidenten tjänade sitt älskade land, åt att göra gott mot andra.

Så, idag den 18 juli var det dags igen. På centret tillbringade annan personal än barnskötarna extra tid med barnen i ett för dagen speciellt konstprojekt. En lokal klädaffär anlände också med godsaker åt ungarna. Själv missade jag det hela, då jag och en kollega befann oss på annan ort. Vi hade blivit inbjudna av följa med en polisstation i ett närliggande område till en skola i en av de mer fattiga byarna. Trots att alla barn har vinterlov just nu hade de lyckats få över 100 elever och några föräldrar att komma dit långt, långt ute på landet. Som vanligt hade jag stora vackra ögon riktade mot mig, jag sticker ju liksom ut lite grand med min bleka hud och spikraka hår. Men, trots det tror jag nog att de lärde sig en hel del. Jag är så imponerad av denna polisstation som har ett enormt hjärta för utsatta barn. Det märks direkt i vad de förmedlar och hur de agerar med barnen. Det är verkligen inte vanligt här. Och, vi, kollegan och jag presenterade som alltid vårt barnsäkerthetsbudskap och fick lätt med oss de unga och föräldrarna. Som överraskning bjöd polisen på vällagad lunch och vi kunde ge vidare nästan 100 gosedjur, som tidigare blivit donerat till vårt center. 

Ägna tid, se andra i den situation de är, prata lite och kanske ge bort något litet. Tänk vad lite det krävs för att kunna glädja andra.

“What counts in life is not the mere fact that we have lived. It is what difference we have made to the lives of others that will determine the significance of the life we lead”

-Nelson Mandela-