Kärlek, relationer och bekräftelser

Relationer är verkligen inte alltid helt okomplicerade. Hur vet vi egentligen hur vi bör förhålla oss till varandra? Vad ska vi göra för att komma överens, känna oss accepterade och till och med älskade? Jag tror nog att vi alla är medvetna om att vi ingår i en hel massa olika relationskonstellationer. Ni vet vänskap, parrelationer, relationer inom arbetslivet eller mellan föräldrar och barn samt alla de andra runt omkring oss i alla möjliga sammanhang. Men, vad ska vi tänka på?

Hemma i bokhyllan finns det en bok av Gary Chapman, en familje- och äktenskaps-rådgivare som varit verksam i massor av år. Ni kanske har läst hans böcker om Kärlekens fem språk, eller Upptäck kärlekens olika språk som de numera heter på svenska? Det finns olika upplagor för singlar, par, barn, tonåringar, kollegor och förmodligen fler. Jag bläddrar bland sidorna ibland och kan inte komma ifrån hur intressant jag tycker sådant här är. Det finns mycket att lära och jag håller med om det mesta. Har du förresten tänkt på följande när det gäller dig själv och vad du föredrar vad det gäller kärleksspråk, eller vad du vill kalla det?

En del av oss lyser upp och känner oss älskade när komplimangerna flödar. Vad fin du är idag! Bra jobbat! Maten smakade kanon! Alltså ord som bekräftar ger oss tillfredställelse.

Andra ser kvalitetstid som det bästa som finns. Inte bara sitta tillsammans och titta på teve, men verkligen ta sig tid och göra något ihop. Att gå ut och promenera tillsammans, spela ett spel, ha ett riktigt samtal.

Medan det finns en del som känner sig extra speciella när presenter och överraskningar tas emot. Det behöver inte vara dyrt alls. Kanske en bukett blommor plockade i dikeskanten, eller varför inte en påse med favoritgodiset. Någon tänkte på mig!

Sen finns det de av oss som känner oss älskade om någon gör oss en tjänst. Inte för att de är lata, men bara för att. Det kan vara vad som helst. Ta in posten, hjälp till med disken, laga någon pryl. Utan att vi ens har frågat om det.

Och, sist men inte minst fysisk beröring. Kramar eller en liten snudd vid armen när du går förbi får dessa av oss att känna oss bekräftade och sedda.

Visst ligger det något i de olika kärleksspråken Chapman skriver om. Grejen med det hela är att jag, som är en göra-varandra-tjänster-person, inte ska gå omkring och tro att alla andra är precis som jag, för så är inte fallet. Om jag umgås med en ta-emot-gåvor-person kanske jag ska tänka till lite och se om jag inte kan ge bort något litet för att göra den andra glad. Och, jag behöver inte heller tro att ingen gillar mig för att ingen tänker på att ge mig en hjälpande hand i tid och otid.

Så, en lärdom tagen ur boken är att vi inte alls behöver vara bortglömda och oälskade, även om det kanske känns så i stunden. Det är bara det att vi inte förstått att vi behöver olika slags bekräftelser för att känslan av att vara älskad ska infinna sig.