Hittad med navelsträngen kvar

En helt vanlig dag tog någon en helt vanlig promenad med sin hund.  Vanligheterna slutar där och de är inte postiva, men det är ändå ett under att personen ifråga var där denne var just då. Ett spädbarn hördes gråta och hittades snart, fortfarande med navelsträngen kvar. Det här är inte en filmfrekvens, utan en förvånandsvärd vardaglig tidningsartikel. Inte varje vecka, men det händer att det finns att läsa i både de lokala tidningarna och i de lite större. Kanske är jag arbetsskadad, men det har hänt mer än en gång att jag undrat när det är min tur att hitta en oönskad liten kille eller tjej i ett dike utmed vägen. När B var mindre frågade han om vi möjligen kunde behålla bebisen, om det nu skulle vara så att vi hittade en. Tankarna anpassar sig verkligen efter händelserna i omvärlden.

Av de omkring 3 500 bebisar som hittas övergivna i Sydafrika varje år kommer några till centret och andra till liknande ställen för barn. De är de förunnade, för den skrämmande siffran räknar inte ens in de små som inte får behålla livet. Av förklariga skäl finns det ingen statistik över hur många de är, för att alla helt enkelt inte hittas. Otaliga av de som övergetts är överlevare av illegala och sena försök till abort. Tilläggas är att abort ändå är lagligt här, samt att preventivmedel kan fås gratis.

Senast idag såg jag kommenterar på FB om hur en mamma som lämnat sitt nyfödda barn för att dö (eller faktiskt leva) bör låsas in och aldrig mer släppas ut. Jag kan inte tänka så, för jag vet att det finns något bakom det hela. Givetvis skulle jag aldrig försvara själva handlingen, men jag vet bättre. Någons rädsla, depression eller saknad av stöd leder till det. Desperation, utan att veta vad alternativen är. De mammor som faktiskt lokaliseras har alla sina egna historier om varför de handlat som de gör. Varför de lämnat den nyfödde på sjukhustrappan, utanför någons hem, på ett utedass eller under ett träd. Det kan vara så att de  inte vill ha barnet alls, men inte helt ovanligt är det att den unga mamman, ofta väldigt ung, inte vågat berätta att hon är gravid, att hon redan har barn, som tas hand om av hennes föräldrar och att hon tror att de nu kommer slänga ut både henne och hennes små. Annars är det de som är helt själva, utan hem och pengar för att kunna underhålla allt en liten faktiskt kostar och en mängd annat som är svårt att sätta sig in i för oss som aldrig befunnit oss i samma situation.