Hur visste han?

I helgen som redan passerat med flera dagar, så hjälpte vi till på ett stort barnevent anordnat av Department of social development (som jag visst aldrig kan komma på en riktigt bra översättning på) som avslutning av den internationella barnskyddsveckan. Nu tänker jag inte utveckla en lång text om hur många planerade aktiviteter aldrig skedde och som så ofta att de politiska talen tog över och att barnen på något sätt glömdes bort trots den utlovade barnfestivalen. Vi gjorde ändå det bästa vi kunde för att få ungarna att ha det roligt på vårt hörn vid fotbollsplanen.

På morgonen hämtade jag ett gäng barn tillsammans med en vuxen ansvarig i ett närbeliggande område för att ta dem till denna festival. Väldigt snart fick vi vända tillbaka eftersom budskapet om att deltagande barn måste ha på sig skoluniform inte nått fram.  Jag blev snabbt kvar ensam med två pratglada småknattar i bilen,  5-6 år gamla. Allt mellan himmel och jord hade redan avhandlats i väntan på att de andra skulle komma tillbaka, när två tonårskillar passerade på gatan utanför. En av mina små samtalskamrater utbriste “Han där röker whoonga!”  Jag gömde väl hur förvånad jag faktiskt blev. Hur visste denna lille kille detta och vad vet han om denna farliga gatudrog? För er som inte vet är drogen tillverkad av lågkvalitet heroin, råttgift, bromsmediciner med mera.  Båda förskolepojkarna försäkrade att de inte rökte, vilket ju var en lättnad och även lite komiskt att höra. Men, det här har levt kvar i mig sedan dess. Vikten av att växa upp i ett lite mer tufft område, där droger är vanligt och livstilen för många är så annorlunda från andra platser inte så värst långt borta. Det små barn inte ska veta än på länge, det vet de. De har insikt och erfarenheter, många av oss fick mycket senare i livet. Eller, kanske inte fått alls. Vi formas av det vi har omkring oss och ser det som normalt. Barn växer upp alldeles för fort, är många gånger oskyddade och har alla dessa farligheter precis utanför dörren. Möjligtvis även där hemma. Jag önskar av hela mitt hjärta att dessa små pojkar kommer få leva kvar med sin oskyldighet och fortsätta vara barn så länge det bara går, att de får känna sig skyddade och inte kommer i klorna på någon som vill dem illa. Ikväll kommer mina böner handla lite extra om dem och deras familjer.