Greetings from Sweden

Nu har jag varit i barndomslandet i en vecka. Semestern börjar så smått kännas verklig och jag försöker ta det lugnt emellanåt. Nu var det ju bara drygt ett år sedan jag var här sist, men det är länge nog för att jag då och då nästan känner mig som en främling. Jag uppmärksammar saker på samma sätt som om jag vore i trakterna för första gången. Nästan iallafall.

Till exempel:

- Vad är det med Fjällrävens Kånken, för det är väl så ryggsäcken heter? Jag tycker också att den är fin och praktisk, tror jag. Det var nästan det första jag såg på Landvetter när jag anlände och väskan har förföljt mig sedan dess i olika storlekar och kulörer. Visst, jag hade också en som ung. Den var grön och blev stulen full med packning under tågluffandet genom Europa. 

- Vatten, åh ljuva vatten! Vilket fantastiskt tryck det är i kranarna. Hela tiden! Är det något du bör uppskatta  extra mycket (enligt mig), så är det det. Och, internet. Det är alltså så här det ska vara. Jag ska iallafall njuta av detta lyxiga så länge jag är kvar.

- Förlovnings- och födelseannonserna  i tidningen är något som precis försvunnit ur mitt minne, men det är ju så klart ett sätt att dela sin glädje med andra. Det enda vi ser i den lokala tidningen jag bläddrar igenom numera när tillfälle ges är indiska familjers dödsannonser med foton och fina dikter. 

- Det här med att rösta är ju något helt fantastiskt! Jag är här samtidigt som valet och får dra mitt strå till stacken. Jag har fått mitt röstkort utskrivet på medborgarkontoret idag och pluggar på för fullt för att kunna rösta på ett parti jag kan stå bakom. I Sydafrika får jag snällt stå vid sidan av och bara se på. Där är nästa nationella val nästkommande år och hur det går till skiljer sig nämnvärt med hur det går till här borta.

- Under mina många promenader i de svenska skogarna den här veckan har jag med flit testat de jag träffat på med att glatt heja på dem, så där vi gör i södrasre södern. Några svarar leende tillbaka, medan andra inte hört mig. För det är väl så det är? När tystheten möter mig ler jag för mig själv och tänker hur fördomarna stämmer så väl in. Vad är egentligen problemet? Blyghet, osäkerhet, högfärd, eller är det kanske jag?

- Och,så har jag ätit rabarberglass för första gången. Rätt gott faktiskt.

Ja, det är sånt här jag går omkring och funderar på under dagarna. Och mer kommer det bli. Med öppna sinnen välkomnar jag fler semesterupplevelser, smått och stort, i det så välkända och tidvis främmande.