Redo för ännu ett barn

Med snorig näsa och ett glatt ”hello” klättrade han in i bilen. Pojken i förskoleåldern hade varit på likvärdigt vårdcentralen för att få bukt med förkylningen, och fick nu vara med på mötet tillsammans mellan oss och fostermamman. Ett bilmöte, som så många gånger förr.

Lillkillen har bott i sin nya familj ett tag nu, och mamman berättar hur snabbt han blev en av dem. Och, det är sant. Jag har träffat dem några gånger sedan dess och det går inte på något sätt märka att han faktiskt kommer från en helt annan familj från början. Lillkillen tittar nyfiket på när konversationen fortsätter. Ler stort när han får uppmärksamheten då och då. Kvinnan har  kommit fram till att hon är redo för ännu ett barn. Vi lyssnar, frågar och uppdaterar den information om familjen som behöver uppdateras. Hon och hennes familj är återigen på listan av väntande. Ännu ett barn i stort behov av en värme, kärlek och lugn kan en dag bli välkomnad av just dem.

Detta gör mig så glad, så hoppfull. Det finns en chans för barnen där ute, som inte har någon. De ska inte behöva växa upp mer eller mindre identitetslösa på ett så kallat barnhem, för att som äldre tonåringar kastas ut i världen oförberedda utan att kunna de sociala familjekoderna. Denna starka fostermamma kommer finnas där och fortsätta göra skillnad i en liten persons liv, eller förmodligen flera små individers historier. Hon är en sann förebild.