Kan knappt bli mer sydafrikansk

Nu har jag rott i land! Nu är jag klar med varenda ansökan jag kan tänka mig och även om det ibland känts helt lönlöst har det faktiskt gått vägen. Ni fattar inte hur skönt detta är. Ett fantastiskt stort TACK till Gud, som alltid är på min sida!

Nu är jag så sydafrikansk det går, utan att var medborgare. Det sista var att omvandla mitt svenska körkort till ett här ifrån. Och, nu efter alla år körandes med svenskt körkort och ett obegripligt internationellt (för trafikpoliserna alltså) från Motormännens Riksförbund, som ständigt behövdes förnyas, så har jag ett äkta sydafrikanskt. Jag struntar i att jag blundar på kortet, för körkortet är godkänt med fingeravtryck och allt.

Alla voluntärsvisum och den krångliga och otroligt långdragna registreringen hos konsulatet för socionomer känns väldigt avlägset, lite som att det är från en annan livsera. 

För cirka ett och ett halvt år sedan fick jag efter mitt första 5-års-arbetsvisum förlängning av detta, och efter ännu en ansökan, tillslut permanent uppehållstillstånd. Oj, vad komplicerade och ovissa dessa ansökningar är. Väntetiden är ofta olidligt lång på grund av allt mellan himmel och jord. Orkar inte ens förklara. Det gäller att ha koll på läget och alla förändringar i lagen som görs till det mer krångliga hållet. Bara därför anlitade jag en integrationsbyrå, eller vad det nu kan kallas, som fick hjälpa till med motivationer varför just jag skulle få stanna i landet. Att det slutligen gick igenom är lite av ett mirakel i sig själv, då många socionomer faktiskt går arbetslösa här, och jag, en person från utlandet är anställd.

Efter detta var det dags för id-handlig med ett alldeles eget id-nummer. Allt tar sin tid, men det kom också så småningom någon gång förra året. Sydafrikaner har uppmuntrats att få sina gröna id-böcker utbytta mot mer smidiga små, plastiga id-kort, storlek körkort, men vi utlandsfödda utan medborgarskap får snällt hålla till goda med de gröna böckerna. 

Och, nu är körkortet uthämtat! Jag slipper en massa långa köer, tid, pengar, turer till storstaden och mer lokala kontor . Plus stressen. Allt detta är nu ett minne blott!

Jag har betalat skatt länge, kan starta företag om jag så skulle vilja, har rättigheter, men kan tyvärr inte rösta. Det är val om några månader, så det är ju lite surt förstås, för påverka det vill jag. Men, jag är glad och tacksam ändå, för det som är omöjligt för andra, har blivit verklighet för mig.