En del av något större

Nu kan det här förmodligen låta jättetråkigt, men det var det inte. Inte på långa vägar. Jag var på årsmöte i en småsjabbig lokal tillhörandes biblioteket en mörk kväll tidigare i veckan. Innertaket hade inte blivit lagat sedan stormen tidigare iår, folksamlingen som anlände var rätt liten. Jag var trött efter ännu en arbetsdag, och ville nog egentligen att det skulle sluta innan det började. Men, det där glömde jag snart bort.

Visst känner jag till organisationen sedan länge och känner några av de som arbetar där, men av någon anledning fick de mig nu att bli så imponerad och stolt över att de finns i vårt närområde. De har boende för äldre barn samt ungdomar som inte kan bo hemma, precis som vi. De känner varenda ungdom som tigger längs gatorna, de som vill får hjälp av dem. Sammanhållningen mellan de anstälda och de i styrelsen är varm och stark och vad de har kunnat åstakomma under föregående år, trots ekonomiska svårigheter, gjorde mig uppmuntrad på riktigt. Tänk att de fått se en av de så kallade före detta gatubarnen avsluta  första året IT-studier på universitetet och sett till att en syskonskara som tidigare bott hos dem fått ett alldeles eget nybygt hus i byn de kommer ifrån.

Ja, jag vet att organisationen jag arbetar för också gör en hel massa grejer för andra mest hela tiden, men ibland är det bra och nödvändigt att få en inblick i andras verklighet. Det gjorde skillnad för mig. Kvinnan som började som social arbetare hos dem, men nu är organisationens chef (director) avslutade mötet med att bland annat säga ”vi kanske är små, men är en del av något större”. Så sant. Det som kan verka litet i andras ögon, kan vara stordåd hos någon annan.