Åtta år

Idag är det exakt åtta år sedan hushållets unge man flyttade in för gott. Det är åtta år av berg-och-dalbaneåkande. Att lära känna, lära sig lita på, bli van vid nya rutiner och vid varandra är inte alltid en dans på rosor. Att lära sig tycka om, älska. Allt det där i blandning. Högt och lågt. Kämpa och glida fram. Livet med ett barn man inte varit med från början. Och, nu är jag bara låtsasmostern som finns med på ett hörn, men det är inte så bara det heller. Det är erfarenheter jag nog inte trodde jag skulle få, men fick och fortfarande lever mitt i. Något jag inte alls vill vara utan. Det formar mig, jag har lärt mig massor och vet att jag skulle göra allt för honom. De som säger att blod är tjockare än vatten, vet inte vad de pratar om.  

Tänk vad många gånger jag har haft nytta av dessa erfarenheter på jobbet, speciellt då jag forfarande utredde fosterfamiljer. Jag kan tala från hjärtat, för jag vet hur det är, även om jag sällan avslöjar det för dem jag möter. Jag har sett det från första parkett, eller rättar sagt, jag har varit med på scenen hela tiden.