Rekreation för slitna själar

Jag skulle vilja rikta ett stort och ärligt TACK till alla er som på något sätt jobbar med människor. Medmänniskor. Det är många gånger tufft och komplicerat och tacken utebliver ofta. Just ditt yrke får förmodligen, precis som mitt, publicitet när något går snett, men inte alls när resultaten är goda.  Insparningar sker, så att ni inte kan göra ert allra bästa på grund av bristande resurser. Era tankar går till patienterna, klienterna, eleverna eller vad det kallas i just din profession, även långt efter att ni avslutat arbetsdagen. Stöd från styrelser och chefer uteblir. Men, ni är fortfarande där. Ni ger inte upp, för ni utför ert arbete för andra. Ni är osjälviska, starka, lojala, uppmärksammande, uppmuntrande, har medkänsla och ofta ser det ni gör som ett kall. Ni är riktiga förebilder.

Igår höll vi årets allra första socialarbetar-forum för de externa kollegorna i vårt område. Vi vet så väl hur stressigt och emotionellt jobbigt det kan vara inom social arbete på grund av allt det där jag nämnde ovan. Det var därför dessa forum startade för en så där tio år sedan. Organisationen hade då en socionomstudent, som hade i uppgift från universitetet att utföra ett projekt. Hon tog på sig att göra något åt socialarbetares välmående. Det blev så bra och uppskattat att vi har fortsatt. Att träffas några timmar utan att prata jobb, att kunna slappna av, skratta och göra något helt annat än normalt, kan göra under.

Gårdagens samling skedde under träden i naturskön miljö. Anordnande lekar i mängd var på agendan, samt lunch på filtar i skuggan. Det fanns även tid för att bara vara. Det här är sann rekreation för slitna själar.