Komplicerade skapelser

I veckan som gått gick jag en kurs via Zoom om barn med skadliga sexuella beteenden och fick då bland annat lära mig om självscheman, som egentligen kan ses som tankestrukturer hjärnan skapar om oss själva. Detta är något vi tror på stenhårt, hur fel de än kan vara. Som i så mycket annat, så spelar vårt bagage, det vi varit med om, en stor roll i det hela. Dessa scheman påverkar hur vi agerar, vad vi tror och hur vi uppfattar oss själva. Visst kan de ändras, men det är svårt och kräver hårt arbete. Sådant här tycker jag är otroligt intressant och påminner mig om vilken komplicerad skapelse människan är, minst sagt.  

Dagens predikan fick mina tankar att spinna vidare på ämnet. Det handlade egentligen om hur vi tenderar att göra något litet av vad Gud ser som stort och hur vi gärna överdramatiserar små saker och gör dem till stora, oövernåeliga berg. Jag säger bara scheman! De lurar där i bakgrunden hela tiden. Tänk hur många sömnlösa nätter och stressfulla dagar vi har haft i onödan. Vi tittar ner på oss själva och tror inte att vi är bra nog, bara på grund av dem.

Som sagt, det är inte helt enkelt att komma över sådant här, men det går. Är det något jag lärt mig det senaste året, så är det att jag inte behöver ha kontroll över precis allt. Eller, jag har ju vetat det länge, men i verkligheten är det inte så enkelt. Mina scheman kanske inte är så komplexa som en del andras, men nog krävs det en hel del övande att komma vidare. Så, det fortsätter jag med och förhoppningsvis du också, annars kan vi förlora så mycket värdefull och kanske till och med fantastisk tid.